Tunnelvampyrerna

Regn och stormblåst. Sikten är lika med noll. Väg 580 norrut. En blinkande skylt! Trouble up ahead! E39 och tunnel stängd. Då vet man att dom är där. Tunnelvampyrerna. Dom apskaften som stänger av vägar mitt i nätterna för att bedriva underhåll eller österrikiska korvorgier, vilket av dom får vara osagt. Förvirringen är total på grund av en salig blandning av sömnbrist, 12 timmarsskift med endast en paus på 30 minuter och som kronan på verket det norska vägnätet som är allt annat än tydligt skyltat och lättnavigerat. Mosig i skallen som efter en ringdans med Hoa Hoa Dahlgren så börjar paniksvängandet härs och tvärs för att hitta en liten skylt som förtäljer mig vart Bergen centrum eller åtminstone Nesttun ligger.

Men icke. Här och där flänger jag, tur nog så är det ju natt och inte en käft ute för i den dåliga sikten och förvirringen kör jag nog med största sannolikhet som en blind babian hög på PCP och bananlack. Men lyckan stå de djärva bi till sist och jag finner en minimal och dåligt placerad tillfällig skylt som dirigerar om E39 och väg 580 till väg 582. Som turligt nog leder till Nesttun. Men jag säger bara det, jag vill aldrig köra genom där på dagtid med tung trafik. Dessa rondeller med luddiga skyltar och filbyten som krävs för att hitta rätt hade säkerligen blivit både min och ett antal Bergensares död. Men jag kom hem helskinnad men då kom nästa svordomsframkallande utmaning: Fickparkering (som jag är sämst på trots idoga försöka från min fars sida att lära mig det) på den trånga jävla gatan/backen jag bor vid. Som om det inte vore nog så blev jag genskjuten i hallen av en spindel modell knytnäve. Men min spark ala Chuck Norris sänkte odjuret plus ett par silverfiskar.

Men jag överlevde även detta nattliga äventyr. Däremot börjar jag bli smått orolig över min bils hälsa och övervägar att lämna den hemma efter hemresan i juletider. För att den inte ska braka ihop i ett svindyrt Norge så alla mina större saker blir kvar här och för att jag ska slippa köra hela vägen hem när jag väl flyttar hem. För Patrik sticker till Asien i december och jag ämnar komma tillbaka hit och jobba ihop lite mer pengar innan jag flyttar hem. Kruxet i den planen ligger ju i att jag behöver min bil för att komma till jobbet. Dilemma dilemma.

Jag är för övrigt bra nyfiken på vad det är för vilda backanaler och oheliga upptåg som pågår här hemma när jag inte är här. Det ligger en tändare på toaletten och ser ut som att någon har tagit ett bett i en toalettrulle. Har det dyrkats någon slags avloppsdemon därinne?! Har jag Caligula och Markis de Sade som rumskamrater?

Nä nu ska man inte vara som en tjock tiger och bli långrandig. Hungrig är jag men inte en smula har jag att äta. Så jag får väl sätta mig här och titta på Eddie Izzard och sen kraschlanda i sängen och fukten/möglet för att sedan genomlida ytterligare ett 12 timmars mastodontskift i den monotona pauslösa slaverifabriken. Men men! Jobb har jag och det är jag glad för. Och genom slit kommer bättre form och pengar.

Bates Motel

Nå er det nok! Jävla farsotskällare vi bor i! Ingenting har blivit åtgärdat av husägaren i sommar som utlovat. Skandal. Här sover vi i mögel, fukt, kyla och med allsköns otäcka insektsfauna. En våt dröm för en surrglad entomolog! Holy understatement Batman! Här kommer man dra på sig allsköns lungsjukdomar och andra skadeglada virus. Och allt det till den hutlösa summan 3400 NOK i månaden. Min svenske arbetskamrat Mikael betalar 3300 för ett rum i en 170 kvadratmeter stor trea, med hög standard, 200 meter från bryggene i centrum. Vad är det för jävla sadistpris man står ut med?

Standarden är så låg här så vilken gammal STASI agent som helst skulle rygga tillbaka och tycka att källaren är för hemsk för att ens bedriva tortyr av politiska fångar och andra syndare mot DDR regimen. Nej jag funderar på att organisera Patrik och Eirik i ett uppror mot den norske husägaren. Skall norsken än en gång behöva påminnas om Dalasockens vrede? Ve dig Roar! Än lever andan kvar från Engelbrekt och Armfeldt!

Som en liten knorr innan jag åker och jobbar ännu ett monster skift till två i natt så väljer jag att citera Hemming Gadh, fast jag byter ut dansken mot norsken istället, känns lite mer passande just nu.

"Norsken, tysken, juten och djävulen, alla rädes Dalasocken."

BANKRÅN!!!

Ja bankrån ja. Fast på ett lite annorlunda vis. Igår gick jag till banken och skulle växla in 340 SEK jag hittade gömda i en bok om U-137. Glad i hågen av att få en tillfälligt ekonomisk boost traskade jag längs fjøsangerveien på rekordtid och trotsade det alltför vanliga regnet som ständigt bombarderar staden, gärna vid olämpliga tillfällen. Väl på banken så upptäcker jag till min fasa att det pågår ett bankrån.

Inte i klassisk bemärkelse som norrmalmstorgsdramat. Oh nej! Det här var en helt ny form av rån. Det var nämligen JAG som blev rånad av BANKEN! En vändning i handlingen som hämtad ur en Agatha Christie roman! När jag förnöjd daskade ner mina Selmor och Von Linné framför kassörskan så smällde bomben i ansiktet på mig.

Det kostade 100 jävla torskluktande norska kronor att växla in skiten. 100 jävla NOK! Det är fan ta mig skam på torra land rakt in i bastun det! Hon kunde lika gärna ha haft ett skjutjärn i näven den jävla Calamity Jane typen! Jävla stråtrövare! Jag gick hem snopen med den kvarvarande delen av mina 340 kronor, vilket blev 172 NOK. Inte mycket att hurra för i det här landet. Jag kände mig våldtagen. Fosterställning gråtandes i duschen. Fy fan.

På kvällen gick jag och Patrik ner på stan för att ta en öl och försöka socialisera oss. Som en briljant idé till isbrytare hade vi en likadan Bathory t-shirt på oss. Ett djävulskt gethuvud pryder framsidan, så vi döpte det till Getkväll. Fatalt misslyckande blev det. Det var för det första inte mycket folk där och av dom som var där så höll sig folk i sina grupper och sket i andra på sedvanligt nordiskt vis. Där satt vi som två fån med likadan tröja i onödan. Så det blev till att traska hemåt vilket tar cirka 50 minuter i rask takt. 38 steg utanför dörren så blev vi genskjutna av det berömda Bergenska regnet. Som ett godståg föll det från skyn. Jahapp tänkte vi, det kunde alltså bli värre. Nu fanns ingen återvändo, på molnen såg det ut att kunna hålla på hela natten, vilket det också gjorde, så vi beslutade att det var lika jävla bra att spotta syndafloden i ansiktet och fortsätta gå. Väl hemma var det bara att byta om helt och hållet, inte ett plagg var torrt än mindre skorna. Sicken heldag va! Men men! Friska nya tag, det kan inte gå åt helvete hela tiden. Fast bara för att jag skrev så kommer det givetvis att göra det. Det får visa sig i morgon när Eirik fyller år och vi än en gång skall ut och glida på byen. Det blir dock ingen getkväll den här gången.

Morsomt vær

Bergens väder är helt sinnessjukt. Ena stunden solsken och nyderligt fågelkvitter men ett lappkast senare så regnar det som om ragnarök stod för dörren. Regndropparna är dessutom stora som dronter. Stod ute på gatan och filosoferade när jag var ensam hemma idag och vips så small det i huven på min bil. Då tänkte jag ju att nu måste Ryssen vara här och beskjuter bergssluttningarna med granateld. Men ikke! Det var minsann det norska stålregnet som smattrade som tofflor i ett turkiskt badhus på asfalten.

Det mest skumma är ändock att folk traskar omkring ute som om inget har hänt. Verkar som att blöta kläder inte biter på norrmäns humör. Dom ger uttrycket "låtsas som att det regnar" en helt ny innebörd med knorr. Jag själv hamnade mitt i ett massivt regnöverfall för två dagar sedan när jag bittert spatserade hemåt från stan. Då blev jag dyngsur ända in i dojorna och paraplyt som jag var tvungen att inhandla för stygga 75 NOK hjälpte föga mot den skoningslösa anstormningen av vatten.

Nä friska tag med jobbsökandet i morgon. Ska nog till och med gå ner till Statoil på Fjøsangerveien och tala om att jag sökt jobb där och påminna om min existens.

För övrigt är världens bästa låt Styx - Queen Of Spades.

Vansinneshandling

Idag försov jag mig givetvis... Kan bero på att en sopbil med glädje höll låda i morse. Funderade på att gå upp då men givetvis låg John Blund i bakhåll just då istället för tidigare på natten. Så det blev ingen tur till skatteverket idag. Men i morgon! Då jävlar! Då ska Patrik väcka mig när han drar till jobbet. Då ska jag irra bort mig totalt i Bergen sentrum.

Men idag då? Vad hände idag? Jo jag och Patrik, som för övrigt lyckades få punka på firmabilen tidigare på dagen, åkte på en gigantisk shoppingtur. Vi visste ungefär vad vi skulle ha. Men det blev den ena kompletteringen efter den andra när två stycken guldfiskhjärnor ska försöka komma ihåg saker att handla. Nu har jag iaf databord och trådlöst nätverkskort så jag kan kommunicera med omvärlden och söka jobb.

För övrigt hittade vi en stor äcklig mördarsnigel i hallen. Hur den tagit sig dit på ett kvickt vis kan ingen utröna. Men där låg den fan iaf. Det är rätt tragikomiskt att två vuxna män skriker som flickebarn när dom försöker skyffla iväg en blaffig mördarsnigel till soporna med en sopborste och en tidning.

Mellom de sy fjaellen

Bergen. Efter en totalt vansinnig bilresa i norska berg på vägar med sämre standard än estniska trottoarer så kom vi fram vid 10 i morse. Extremt vackra landskap men ack så förrädiska, vägarna var krokigare än en politiker och jag tror aldrig jag haft så mycket dödsångest någonsin. Hoppas bara att jag lyckas få jobb här så jag slipper köra den där biten hem igen, ensam dessutom, då känns självmord som en bättre lösning. Men nu är vi här i alla fall. Myten om norska kvinnor stämmer också, vi mötte tre stycken på vägen till affären och jag höll på att svälja huvudet. Med en busgrogg på sprite och smirnoff i tassen så ska vi se vad kvällen har att erbjuda. Bilder dyker upp på måndag kanske.

Ante, mellom de sy fjaellen

Rök -> Bakåt!

Jag inbillade mig själv att jag skulle lyckas ha en blogg som inte skulle handla om försvarspolitik utan vara mer tokrolig, smygdum och skorpsarkastisk. Men som inlägget nedanför detta vittnar om så gick ju det lika elegant som en rysk balett bemannad av elefanter i högklackat. Ska försöka hålla MÖP nivån till ett minimum. Det blir nog mindre militärt när jag bott ett tag med Patrik och Eirik. Gör om gör rätt!

Tyst vördnad vid Faluns största grav...

Nu i den ljuva sommarnatten var jag ute och åkte lite bil med ett par vänner. Åkte och käkade i borlänge där några störiga individer i en apful volvo bekräftade alla fördomar jag någonsin haft om folk från just den kloaken till stad. Men stämningen var alltväl god så mätta och belåtna styrde vi kosan mot Falun. Då jag kom på att den 30:e juni inte var alltför längesedan fick jag det infallet att stanna på gamla I13. Vi tog en liten promenad runt kanslihuset till regementsparken och beundrade den vackra minnesstenen. Den 30:e juni år 2000 var en av dom mörkaste dagarna, om inte den mörkaste, i svensk historia. Det var den dagen politikerna bestämde att vi helt skulle säga ifrån oss förmågan att försvara oss mot väpnat angrepp. En trend som följt med ända in i regeringsskifte. En trend som ballat ur så totalt att det moderna "vassa insatsförsvaret" som skall vara så jävla snabbt och porrigt enbart förblir ett luftslott. En tandlös papperstiger.

Nu när jag flyttar till Norge så kanske inte Svea rike finns kvar när jag ska hem. Det kanske heter ryska federationen då. Jag funderar nästan på att nedlägga en krans vid dalregementets minnessten innan jag drar. För regementet står där tyst och kallt, som ett svept lik som viskar om att det fanns tider när nationens överlevnad och säkerhet faktiskt betydde något. En krans är det minsta man kan göra för att hedra alla dom officerare och värnpliktiga som slitit blod och svett varje dag på den platsen mellan 1908 och 2000, bara för att vi skulle få en rimlig chans att fortsätta leva i frihet och demokrati.

All heder åt alla män och kvinnor som tjänstgjort någon gång i det som en gång var totalförsvaret. Det är en riktigt osjälvisk gärning att ställa upp och skydda sina medmänniskor, om så krävs med vapen i hand, i fall att det värsta skulle inträffa.

Snart så...

Lägenheten är ett enda kaos. Ser ut som den berömda familjen Taikon haft husvagnssemester här. Men på fredag då jävlar, då kommer jag bli undercover norrman. Jag omgrupperar sydväst för att söka lycka, arbete och pengar. Kommer bli en smärre cirkus resan ner. Alla dumheter jag och Patrik hittar på under vansinnesresan Falun-Bergen kommer givetvis dokumenteras med kamera. Nu ska jag åka in till stan och säga upp lägenheten och köpa en pipa.

För övrigt anser jag appropå Norge att våran försvarsminister inte heter Sten Tolgfors utan Sten Quisling. Död åt tyrannen! Eller avsätt honom åtminstone och smäda honom med skampåle följt av gatlopp och tårtkastning.