Tunnelvampyrerna

Regn och stormblåst. Sikten är lika med noll. Väg 580 norrut. En blinkande skylt! Trouble up ahead! E39 och tunnel stängd. Då vet man att dom är där. Tunnelvampyrerna. Dom apskaften som stänger av vägar mitt i nätterna för att bedriva underhåll eller österrikiska korvorgier, vilket av dom får vara osagt. Förvirringen är total på grund av en salig blandning av sömnbrist, 12 timmarsskift med endast en paus på 30 minuter och som kronan på verket det norska vägnätet som är allt annat än tydligt skyltat och lättnavigerat. Mosig i skallen som efter en ringdans med Hoa Hoa Dahlgren så börjar paniksvängandet härs och tvärs för att hitta en liten skylt som förtäljer mig vart Bergen centrum eller åtminstone Nesttun ligger.

Men icke. Här och där flänger jag, tur nog så är det ju natt och inte en käft ute för i den dåliga sikten och förvirringen kör jag nog med största sannolikhet som en blind babian hög på PCP och bananlack. Men lyckan stå de djärva bi till sist och jag finner en minimal och dåligt placerad tillfällig skylt som dirigerar om E39 och väg 580 till väg 582. Som turligt nog leder till Nesttun. Men jag säger bara det, jag vill aldrig köra genom där på dagtid med tung trafik. Dessa rondeller med luddiga skyltar och filbyten som krävs för att hitta rätt hade säkerligen blivit både min och ett antal Bergensares död. Men jag kom hem helskinnad men då kom nästa svordomsframkallande utmaning: Fickparkering (som jag är sämst på trots idoga försöka från min fars sida att lära mig det) på den trånga jävla gatan/backen jag bor vid. Som om det inte vore nog så blev jag genskjuten i hallen av en spindel modell knytnäve. Men min spark ala Chuck Norris sänkte odjuret plus ett par silverfiskar.

Men jag överlevde även detta nattliga äventyr. Däremot börjar jag bli smått orolig över min bils hälsa och övervägar att lämna den hemma efter hemresan i juletider. För att den inte ska braka ihop i ett svindyrt Norge så alla mina större saker blir kvar här och för att jag ska slippa köra hela vägen hem när jag väl flyttar hem. För Patrik sticker till Asien i december och jag ämnar komma tillbaka hit och jobba ihop lite mer pengar innan jag flyttar hem. Kruxet i den planen ligger ju i att jag behöver min bil för att komma till jobbet. Dilemma dilemma.

Jag är för övrigt bra nyfiken på vad det är för vilda backanaler och oheliga upptåg som pågår här hemma när jag inte är här. Det ligger en tändare på toaletten och ser ut som att någon har tagit ett bett i en toalettrulle. Har det dyrkats någon slags avloppsdemon därinne?! Har jag Caligula och Markis de Sade som rumskamrater?

Nä nu ska man inte vara som en tjock tiger och bli långrandig. Hungrig är jag men inte en smula har jag att äta. Så jag får väl sätta mig här och titta på Eddie Izzard och sen kraschlanda i sängen och fukten/möglet för att sedan genomlida ytterligare ett 12 timmars mastodontskift i den monotona pauslösa slaverifabriken. Men men! Jobb har jag och det är jag glad för. Och genom slit kommer bättre form och pengar.