Dansen med instansen

Statens myndigheter. Ett ord som väcker avsmak i munnen som en kanelbulle med surströmmingsfyllning. Det sociala skyddsnätet har mer öppna hål än Japans porrindustri. Förskingringskassan, socialförsummelsen och arbetsförnedringen. Eller ska vi säga STASI, GESTAPO och KGB? Gränsen är hårfin ty deras agenda är densamma. Ifrågasätta, försnilla, slingra sig bakom paragrafer och utöva ren terror.

I morgon börjar dansen igen med arbetsförnedringen och redan i eftermiddag sker det eviga kuddkriget med soc, bara det att dom fubbar och har blyinlägg i kudden.

Jaja, svårt att vara bitter ändå med tanke på vilken fantastisk början på veckan det har varit.

Tänk vad en rejäl Top Gun entré kan åstadkomma.

Ante är glad.

Apokalypsens Fyra Go-Kartåkare

Söndag. En allmänt tråkig dag som regel, idag är inget undantag. Sitter själv hemma och har druckit mig akut illamående på kaffe. Känner mig som en överspänd kamel med något extremt radioaktivt som gräddas i magen. Domedagen är nära. Och på tal om domedagen, vädret slog om från tämligen mysigt solsken till dödens hagelstorm som varnar om att ragnarök står och lurar bakom husknuten.

Jag och Rickard reflekterade över det där igår. På senare tid har det hänt ganska mycket skit. Vulkanutbrott, finanskris, jordskalv överallt varav ett ödelade ett helt land och ett allt mer urspårat ADHD-land vid namn Nordkorea som envisas med att utveckla kärnvapen och torpedera Sydkoreanska örlogsfartyg för att jävlas. Kanske är 2012 inte ett dumt påhitt för att slöa mayaindianer inte orkade räkna längre? Kanske kommer apokalypsen drabba oss alla med full kraft år 2012 och det här är smakprovet? Lite som när man känner att det hugger till i bröstet och man misstänker att det är farkten som varnar en att "Bli inte för bekväm du, när du minst anar det så nyper jag till!".

Fan vad surt i så fall. Jag har absolut inte levt mitt liv till fullo. I got places to go, people to fuck!

Inte vill jag dö för att modernatur blir ett mensmonster eller Kim Jong-Dampbarn, Arvsfienden Ivan den förskräcklige eller US of A-Holes går loss på varandra med kärnvapenbestyckade fallossymboler.

Helgen då? Ja den har varit tämligen gemytlig. Zombieslakt medelst motorsågar, samurajsvärd och hagelbrak i Left 4 Dead 2 hos Rickard. Dessa nördorgier börjar snudd på bli lite tradition, synd bara att Kenny jobbar i princip jämt så han bara kan gästspela lite då och då. En avstickare blev det till Fagersta med eftersom Rick och Kenny har ett naggande fotointresse som får utlopp ibland. Så det var tänkt att systemkamerorna skulle rastas i den nedlagda delen av anrika Fagersta bruk. Win win situation, dom får fota och jag får gå omkring och andas historisk stålindustri bland tomma stålskänkar och gråta en skvätt över att våran en gång så brutalt utbredda svenska gruv och stålindustri i Bergslagen har decimerats till löjligt liten. Hela samhällen har dött och tusentals har blivit arbetslösa i den stora stålkrisens spår från slutet av 70 talet fram till början av 90. Jag som jobbat och ska jobba igen i stålverk har ju skrapat ytan på järnbrukskulturen och dess människor. Och det är synd och skam att så mycket av det har försvunnit.

Summan av kardemumman, det blev ingen tur i bruket. Det var mitt på ljusa dagen och total insyn från vägen där hålet i stängslet var så vi fegade ur något så kopiöst, köpte en glass och åkte hem.

Igår blev det film och gigantisk hamburgare med Rickard, Maria, Jonas och Sofia. Sherlock Holmes blev det. Jävligt schysst rulle bortsett från det otroligt störande faktum att karln inte har sin klassiska deerstalkerhatt på sig. Det är kulturvåldtäkt på det grövsta och mest perversa vis jag någonsin skådat förutom Indiana Jones fyra. Man vill bara inta fosterställning gråtandes i duschen.

När kvällen knöt ihop sig gled vi in på ämnet gastar och Ängsö slott. Någon gång i framtiden lär det bli en till expedition dit så vi återigen kan skrämma oss själva harmynta och skita knäck i spiraler. Inte för att jag tror på gastar och galopperande fantomer men skulle man se något någon gång så skulle man ju bli inlåst på munken i Säter. Skulle fan inte fixa något sådant.

Nåväl nu blir det tvätta kläder och handla mat.

Dagens låt Björn Afzelius - Brukshotellet. Akustisk gitarr har aldrig låtit bättre i mina öron, har jag blivit en mjukis på äldre dagar?

Adjöken, ät en öken.

Djävulens Hantlangare

"Hej jag heter Satan jag ringer från Helvetets infernaliska avgrunder, köp en plats att brinna i här i all evinnerlighet. Just nu har vi kampanjerbjudande så du får 12 månaders gratis rektalterror medelst eldgaffel!" där har vi en helt vanlig dag på mitt jobb. Evigt ringande och tjatande på folk. Jag känner hur desperationen griper tag i mig i en våldsam halvnelson med nackgrepp och en illa dold turbotutte. Jag tror aldrig jag hatat ett jobb så mycket. Det var till och med bättre att vika kartonger i den norska chokladfabriken 8 timmar i stöten. Jag kan knappt formulera ord, jag kan inte känna något. Bara tomhet, fördummelse och ågren sju resor värre än att läsa igenom skickade sms dagen efter en kamikazefylla otuktad nog att fälla en och en halv noshörning.

Vad får mig att fortsätta gå dit och försöka prångla iväg dumheter över telefon då? Pengar, som alltid. Hora som sjöman, banktjänsteman som svanuppfödare, alla lockas vi av upphetsande siffror på internetbanken. Finnes inget sätt att få tag i kosing mer än kriminella handlingar som är uteslutna så får man ta det som bjuds. Och det var just det här deprimerande jobbet som kan få en tavla av HR Giger att verka lustig och locka till fniss, som bjöds på. Det värsta är ju att ett kalasjobb väntar mig på Avesta jernverk. Kruxet är bara att jag inte vet när jag börjar där. Det kan vara i morgon men även så sent som i Juni. Den ovissheten gör att man känner sig lika hopplös och instängd som en kinesisk kolgruvearbetare.

Jag har inga ambitioner att skapa ett företagsimperium som tillverkar penslar av uttermorrhår i fabriker som ligger i Nordkorea utan någon som helst insyn från FN eller Human rights watch. Ge mig ett fast jobb med stadig lön i ett stålverk and i'm a happy guy. Det kan bli verklighet, men det känns som att den verkligheten ligger längre bort än Ottos westernsaloon i Nangijala.

Den uthorade arbetaren tackar för sig, biter ihop och fläker upp sin avmagrade röv för att åter i morgon bli våldtagen av säljarbranschen. Oh happy days.