Morsomt vær

Bergens väder är helt sinnessjukt. Ena stunden solsken och nyderligt fågelkvitter men ett lappkast senare så regnar det som om ragnarök stod för dörren. Regndropparna är dessutom stora som dronter. Stod ute på gatan och filosoferade när jag var ensam hemma idag och vips så small det i huven på min bil. Då tänkte jag ju att nu måste Ryssen vara här och beskjuter bergssluttningarna med granateld. Men ikke! Det var minsann det norska stålregnet som smattrade som tofflor i ett turkiskt badhus på asfalten.

Det mest skumma är ändock att folk traskar omkring ute som om inget har hänt. Verkar som att blöta kläder inte biter på norrmäns humör. Dom ger uttrycket "låtsas som att det regnar" en helt ny innebörd med knorr. Jag själv hamnade mitt i ett massivt regnöverfall för två dagar sedan när jag bittert spatserade hemåt från stan. Då blev jag dyngsur ända in i dojorna och paraplyt som jag var tvungen att inhandla för stygga 75 NOK hjälpte föga mot den skoningslösa anstormningen av vatten.

Nä friska tag med jobbsökandet i morgon. Ska nog till och med gå ner till Statoil på Fjøsangerveien och tala om att jag sökt jobb där och påminna om min existens.

För övrigt är världens bästa låt Styx - Queen Of Spades.

Vansinneshandling

Idag försov jag mig givetvis... Kan bero på att en sopbil med glädje höll låda i morse. Funderade på att gå upp då men givetvis låg John Blund i bakhåll just då istället för tidigare på natten. Så det blev ingen tur till skatteverket idag. Men i morgon! Då jävlar! Då ska Patrik väcka mig när han drar till jobbet. Då ska jag irra bort mig totalt i Bergen sentrum.

Men idag då? Vad hände idag? Jo jag och Patrik, som för övrigt lyckades få punka på firmabilen tidigare på dagen, åkte på en gigantisk shoppingtur. Vi visste ungefär vad vi skulle ha. Men det blev den ena kompletteringen efter den andra när två stycken guldfiskhjärnor ska försöka komma ihåg saker att handla. Nu har jag iaf databord och trådlöst nätverkskort så jag kan kommunicera med omvärlden och söka jobb.

För övrigt hittade vi en stor äcklig mördarsnigel i hallen. Hur den tagit sig dit på ett kvickt vis kan ingen utröna. Men där låg den fan iaf. Det är rätt tragikomiskt att två vuxna män skriker som flickebarn när dom försöker skyffla iväg en blaffig mördarsnigel till soporna med en sopborste och en tidning.

Mellom de sy fjaellen

Bergen. Efter en totalt vansinnig bilresa i norska berg på vägar med sämre standard än estniska trottoarer så kom vi fram vid 10 i morse. Extremt vackra landskap men ack så förrädiska, vägarna var krokigare än en politiker och jag tror aldrig jag haft så mycket dödsångest någonsin. Hoppas bara att jag lyckas få jobb här så jag slipper köra den där biten hem igen, ensam dessutom, då känns självmord som en bättre lösning. Men nu är vi här i alla fall. Myten om norska kvinnor stämmer också, vi mötte tre stycken på vägen till affären och jag höll på att svälja huvudet. Med en busgrogg på sprite och smirnoff i tassen så ska vi se vad kvällen har att erbjuda. Bilder dyker upp på måndag kanske.

Ante, mellom de sy fjaellen

Rök -> Bakåt!

Jag inbillade mig själv att jag skulle lyckas ha en blogg som inte skulle handla om försvarspolitik utan vara mer tokrolig, smygdum och skorpsarkastisk. Men som inlägget nedanför detta vittnar om så gick ju det lika elegant som en rysk balett bemannad av elefanter i högklackat. Ska försöka hålla MÖP nivån till ett minimum. Det blir nog mindre militärt när jag bott ett tag med Patrik och Eirik. Gör om gör rätt!

Tyst vördnad vid Faluns största grav...

Nu i den ljuva sommarnatten var jag ute och åkte lite bil med ett par vänner. Åkte och käkade i borlänge där några störiga individer i en apful volvo bekräftade alla fördomar jag någonsin haft om folk från just den kloaken till stad. Men stämningen var alltväl god så mätta och belåtna styrde vi kosan mot Falun. Då jag kom på att den 30:e juni inte var alltför längesedan fick jag det infallet att stanna på gamla I13. Vi tog en liten promenad runt kanslihuset till regementsparken och beundrade den vackra minnesstenen. Den 30:e juni år 2000 var en av dom mörkaste dagarna, om inte den mörkaste, i svensk historia. Det var den dagen politikerna bestämde att vi helt skulle säga ifrån oss förmågan att försvara oss mot väpnat angrepp. En trend som följt med ända in i regeringsskifte. En trend som ballat ur så totalt att det moderna "vassa insatsförsvaret" som skall vara så jävla snabbt och porrigt enbart förblir ett luftslott. En tandlös papperstiger.

Nu när jag flyttar till Norge så kanske inte Svea rike finns kvar när jag ska hem. Det kanske heter ryska federationen då. Jag funderar nästan på att nedlägga en krans vid dalregementets minnessten innan jag drar. För regementet står där tyst och kallt, som ett svept lik som viskar om att det fanns tider när nationens överlevnad och säkerhet faktiskt betydde något. En krans är det minsta man kan göra för att hedra alla dom officerare och värnpliktiga som slitit blod och svett varje dag på den platsen mellan 1908 och 2000, bara för att vi skulle få en rimlig chans att fortsätta leva i frihet och demokrati.

All heder åt alla män och kvinnor som tjänstgjort någon gång i det som en gång var totalförsvaret. Det är en riktigt osjälvisk gärning att ställa upp och skydda sina medmänniskor, om så krävs med vapen i hand, i fall att det värsta skulle inträffa.

Snart så...

Lägenheten är ett enda kaos. Ser ut som den berömda familjen Taikon haft husvagnssemester här. Men på fredag då jävlar, då kommer jag bli undercover norrman. Jag omgrupperar sydväst för att söka lycka, arbete och pengar. Kommer bli en smärre cirkus resan ner. Alla dumheter jag och Patrik hittar på under vansinnesresan Falun-Bergen kommer givetvis dokumenteras med kamera. Nu ska jag åka in till stan och säga upp lägenheten och köpa en pipa.

För övrigt anser jag appropå Norge att våran försvarsminister inte heter Sten Tolgfors utan Sten Quisling. Död åt tyrannen! Eller avsätt honom åtminstone och smäda honom med skampåle följt av gatlopp och tårtkastning.